Vart tar all tid vägen egentligen? Känns just nu som att livet snurrar i 180 och jag hinner ingenting. Inte så ovanligt i en barnfamilj med små barn och två heltidsarbetande föräldrar. Att vi (läs Dennis...) också använder sin lediga tid till att bygga på övervåningen gör väl också sitt. Men äntligen händer det grejer däruppe!
Jag får nästan dåligt samvete när jag inser att det är två månader kvar till bebisen kommer, och jag har knappt fattat att den överhuvudtaget ska komma. Magen har blivit stor, går in i v 32 idag, helt sjukt! Javisst, magen har vuxit, därinne sparkar ett litet liv och ger sig tillkänna, underbart mysigt, men jag får nästan panik när jag inser att jag mentalt inte hunnit förbereda mig! Namn har vi börjat diskutera lite mer seriöst, men oftast slutar det med att vi skämtsamt skrattar åt namn som vi absolut inte skulle välja...Men jag tror ändå att vi har lyckats enas om några förslag, för det är just det som är svårigheten, att enas... Jag har också börjat plocka fram lite bebiskläder och faktiskt köpt det enda som jag behövde köpa till den här bebisen, en åkpåse. :) Längtan börjar infinna sig, skulle bara önska att livet kunde sakta in en aning...
Sist jag var hos BM låg skrutten med huvudet upp och rumpan ner, får se om den behagat vända på sig till nästa gång jag ska dit om någon vecka. Tillväxtkurvan såg normal ut och hjärtljuden låg kring 130, ungefär som gången innan.
Vincent har varit förkyld ett tag, jag skyller på dagis. Jag hoppas han blir bättre snart, för nätterna är inte roliga med en supersnorig pojke.. Wilma stortrivs på dagis och har fått flera nya kompisar, det känns riktigt roligt! Jag hoppas bara att Vincent kommer in i dagislivet lite bättre när han blir frisk, just nu känns det som att dagislivet fått en tuff start.
På lördag är det äntligen RCM! Då drar vi tjejer ner till Övik och har en härlig shoppingdag med lunch på stan. Blir riktigt mys, hoppas på många fynd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar